Igår tog det sju svåra år innan jag ens kom upp ur sängen. Gick i samma mysbyxor hela dagen (eller gick o gick, låg i soffan mestadels) och lyckades att ta mig till affären och hyra film på em- oborstad med håret åt alla håll i bakhuvudet.
Idag har jag i alla fall på mig vanliga kläder, till och med mascara, men känner mig ändå nedstämd.
Hur muntert ser detta ut?
Visst, solen lyser. Men sen då? Kala träd, snö som ligger kvar och luften är ju kall!
Nä jag sitter hellre här inne och deppar och trycker i mig choklad och cola, i barnens fina Arla glas.
Nån annan som känner likadant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar